Min pappa är lite förkyld. Hostar lite och så.
Enligt honom själv är han nästan dödssjuk. Han ligger i soffan och hostar och ropar högt usch! efter varje liten harkling. Om han någon gång reser sig upp är det för att med en svart filt dramatiskt svept om sig som en mantel gå ut i köket och hämta mer honungsvatten. Han väser ansträngt fram saker som nu är Han här och rycker i tältpinnarna och ligger och blundar med tungan ute.
Herregud.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
HAHAHA! Pappa i ett nötskal skulle jag vilja påstå! Tänk att det faktiskt finns stunder på den här sidan atlanten när jag faktiskt saknar honom! haha, dock medveten om att nån ynka minut i hans sällskap får mig att undra hur fasen jag tänkte då.. fast nu alltså.
Skicka en kommentar