Min Søren

Mitt käre skelett Søren är med under läsandet. Han är mycket hjälpsam och schysst. Tyvärr kan han inte demonstrera rörelser eftersom han är lite, ja, styv, men allt annat är han superbra på. En sann vän.

Trots Søren börjar jag bli trött på det här. På riktigt. Fyra veckors tentaläsning är inte riktigt att hålla ut, så att säga. Tre dagar kvar, tre dagar kvar...
Längtar hem till Lovis och till grillning hos Elise och mamma och pappas altan och solen och lunchen med Karin och min vanliga promenadrunda och till reseplanering. Åååh...kom nu.