Hemma bäst

Nu är jag hemma och det är fantastiskt skönt! Ska strax åka och julshoppa lite med bror min. Men måste berätta om tågresan igår.

Jag sitter på min plats och typ sover med musik i öronen. Tittar upp när det liksom känns som om nån befinner sig väldigt nära mitt ansikte, och ser en man i trettiotreårsåldern som pratar med mig. "Oj! Förlåt, pratar du med mig?" frågar jag och tar ut mina hörlurar ur öronen. "Ja, vi undrar om du skulle kunna tänka dig att byta plats, så vi kan sitta jämte varandra". Väldigt barnsligt av ett par på trettio-nånting att vara tvungna att sitta jämte varann, istället för mittemot varann. Nåväl, det var inte det värsta. Efter att jag snällt bytt plats till andra sidan, satt det där äckliga paret sedan och tungkysstes, smackade, tafsade, fnissade och pratade bebisspråk, hela vägen från Kastrup till Alvesta. De verkligen slickade på varannn. Tjejen låg också på nåt vis i killens knä, vilket gjorde att mitt fotutrymme var högst begränsat.
De var naturligtvis av den enda sortens folk på trettio-nånting som skulle göra nåt sånt här: ett par töntar som aldrig haft nån tidigare, men som nu äntligen hittat nån och är stolt och kär till bristningsgränsen. Vad de inte förstår är att de flesta andra klarade av den där fasen nångång i fjortonårsåldern, och att de nu bara gör bort sig. Lönnfeta var de också, båda två. Huu.

ps. Jag är inte en bitter singel. Skulle bara vilja ha lite vanligt hyfs.