kräm

När jag var 12 år gammal och bästis med Jenny fick jag en kanin. Jenny hade också en kanin och efter hoppning och diverse aktiviteter med de små liven började vi efter ett par år drömma om söta ulliga kaninungar. Så en dag satte vi min flick-kanin tillsammans med hennes pojk-kanin, och det är ju inte för intet uttrycket "hålla på som kaniner" myntats. Fyra små ulliga kaninungar tittade ut sommaren 1996 och jag och mina syskon kunde inte bestämma vilken vi ville ha så vi behöll alla. Fadern och hans ägarinna hade som brukligt inget att säga till om.
Jag började gymnasiet, systern ägnade sig mest åt sin pojkvän och brodern åkte mest moped, så kaninerna var inte så kul längre. Mor och far tyckte att det var lite mycket med fem kaniner, så far tog död på tre. En självdog strax därefter. Det var systerns kanin och han var bög. Mycket trevlig liten kanin, och helt klart bög.
En levde dock vidare. Och levde och levde. Blev döv, nästan blind samt fick nån slags svulst bakom örat. Men svulsten försvann och kaninen levde vidare. Och levde och levde.
Igår fick jag ett mail av min mamma om att Kräm låg död i sin bur. Han skulle fyllt 11 i sommar. Det är inte dåligt för en liten kanin! Särskilt med minsta möjliga omsorg.
Vila i frid, Kräm lilla kanin.